25 fullgångna veckor

Igår var det besök på MVC. Var där en snabbis i förrgår för att ta alla prover innan helgen. hur ser det ut nu då när det börjar närma sig på allvar?

Innan besöket oroade jag mig en hel del. Var helt övertygad om att mitt blodvärde låg i botten och att jag även läcker socker i urinen.... Känner mig helt obeskrivligt trött nästan jämt. Kan inte va roligt för Daniel att leva ihop med en zombie=) Men vad ska jag göra? Ingen mer än jag skulle vilja vara pigg och allert. Hursomhelst såg proverna kanonbra ut. Blodvärdet låg på 130 så jag behöver inga järntabletter. Fattar ingenting?? Inte visste jag att pizza innehåller så mycket järn=) Barnmorskan sa; Du ser förvånad ut.

- Ja, jag hade faktiskt väntat mig något helt annat. Känner att jag har slarvat lite med järnrik mat på sista tiden. Men det känns ju jättebra.

Det som jag verkligen hade sett fram emot var ju självklart att lyssna på bäsen. vad häftigt det är att höra de där tickande ljuden. Även fast det är tredje gången så känns det så overkligt att det finns en liten människa i min mage. Som vi har skapet.... Det känns helt sjukt när man börjar tänka sådär. De andra gångerna har det ju fungerat toppen. Dogge å jag är bra på å göra barn =)2 gosungar har det ju blivit=) De finaste i världen. När jag väntade Adam kunde jag tänka; kan man få ett barn till som man kan älska precis lika mycket som Alva??? Hur ska det gå till, Alva älskar jag mest i hela världen. Hur kan det finnas mer kärlek inom mig??? Men det går inte att beskriva den enorma kärlek man känner för sitt barn första gången man får träffas. Det föds så otroligt mycket kärlek inom en när man får barn. En känsla som alla borde få uppleva. Nu har jag 2 små gosungar som jag älskar mest i hela världen, men till sommaren blir det 3. Nu blev det att jag svävade ivä i tankarna. Hursomhelst låg hjärtljuden på 137.