Imorse gick alltså färden mot Västervik och vändning av bebis.
Konstigt det där med att minnen kommer tillbaka när man känner olika dofter. Kändes lite som att det var igår både Alva och Adam föddes. Den "millånga" sträckan mellan förlossningsrum och toalett som jag gick 1 timme innan Alva föddes var på plats. Matsalen på BB var sig lik. Korridoren, i vilken jag gick fram och tillbaka med mitt dropp när jag blev igångsatt med Adam var sig lik. Det som däremot inte var sig likt var situationen vi skulle utsättas för.
Vändning av bebis
Hur skulle det gå till egentligen? CTG-plattorna kopplades på. En barnmorska kände på magen, konstaterade att det nog var rumpan som låg nedåt. En läkare gjorde Ultraljud, men då konstaterades något helt annat. Huvudet var nedåt, dock ej fixerat, men ändå i rätt läge.
Gissa om det var en otrolig lättnad jag kände i den sekunden. Bara några minuter tidigare hade barnmorskan frågat mig hur jag mådde eftersom jag såg vettskrämd ut... Nu håller vi alla tummar för att den ligger kvar och så småningom sjunker ner.
Åååh, vad spännande!! Skönt att allt gick bra. Jag vill träffa dig innan bebisen behagar komma ut!!! (och efter också såklart, men då finns det mer tid!) Hur ser det ut kring midsommar för er, kan man komma förbi nångång under helgen och säga hej?
SvaraRaderaKram på dig och lycka till så här på slutspurten!