Egentligen är timmen slagen för sängtime för längesen ifall man vill komma ifatt, men det är som att jag faktiskt piggnar till lite framåt kvällen. Barnen sover. Minstingen har även han somnat efter att ha haft sin första riktiga skrikdag idag. Theo är en väldigt nöjd och lugn liten bebis annars, men idag är det något som inte stämt. Kanske är det pizzan som spökar från igår, men förhoppningsvis har det redan gått över magknipet. Man märker verkligen av livet som 3 barnsmamma allt mer, särskilt en dag som denna. Ibland är tålamodet lika med noll. Inte lätt att förklara för en trotsig 2 åring varför han inte kan hålla Theo precis när han vill hela tiden.
"Hålla Theo, em" (Adam hålla Theo, beyder det)
Började tjata när jag satt och ammade. Första gångerna svarade jag lugnt att du får hålla Theo när han ätit klart.
"Hålla Theo, em" "Hålla Theo, em" "Hålla Theo, em"
Mitt tålamod sjönk lika fort som tjatet fortsatte, varefter jag svarade som en trotsig 2 åring själv...
"Ja men ska du ge Theo mat då då?"
"Mmmmm svarar Adam nöjt där han sitter redo i soffan med bar överkropp och pekar på tutten"
=) Lika snabbt som tålamodet sjunker lika snabbt kan glädjen komma tillbaka och man kan faktiskt skratta åt hela situationen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar