Jag var en kvällsmänniska

Det är alldeles förtidigt att gå upp innan kl 8 en söndag. Jag är verkligen ingen morgonmänniska, nu för tiden är jag tydligen ingen kvällsmänniska heller.
Igår avslutades kvällen på Brygghuset med Malin, Emilie, Ann å Angelica. Mycket trevligt!!! God mat å gott sällskap. Vad märkligt det är, vi tillhörde nog de yngre sällskapen på stället, ändå var det vi som var lugna. Vilka höll igång å shaka mest av alla??? Jo 50-60 åringarna. Känns väl sådär att vara en tjej i sina bästa år å sitta å gäspa en lörkväll ute=) Men men jag längtade faktiskt hem till sängen...
Snart bär det iväg till Linköping för 3:e gången denna vecka. Men idag är det blandat jobb å nöje faktiskt.
Först ska hela familjen klippa oss. Ska bli helt underbart. Mitt hår har en utväxt som heter duga plus att det behöver kapas en hel del. De som är i mest behov av att klippa sig är Daniel å Adam. Lilleman börjar få tillbaka sina lockar nu när det är lite längre. Börjar påminna om Alva när hon var liten... Då är det för långt, man ska inte behöva tveka på 2-åringar ifall det är en tjej eller kille... Förstår inte riktigt de föräldrar som odlar page på sina 2-3 åringar... Jag menar det är ju inte lika vanligt att snagga en liten tjej...
För alla er som har tappat räkningen !!!!
2 dagar kvar till sol å värme!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det ligger en sörk i soffan

Igår när barnen kom hem efter dagis, började Adams ögon att rinna väldigt mycket. Av var inte tårar... det blev att torka de där små "varmaskarna" som kommer från ögonen hela tiden. Tyckte så synd om honom, men humöret var ändå på topp. Men när det var dgas att gå å lägga sig var det inte så roligt längre....dels skulle han ligga hos mig i soffan å sova, inte mig emot eftersom han inte annars har ro att sitta i knät eller mysa=) Det är väl fördelen med när lilleman blir lite sjuk, då blir han mammig=)

Nattsömnen avbröts en hel del gånger av att Adam vaknade..... Vad som vaknade i morse var en liten, liten sörk som knappt kunde öppna ögonen för allt var....

Det kommer bli att vara hemma från dagis ett par dagar, Alva fick däremot komma idag. Bra eftersom hon tjatade hela morgonen efter dagis, dessutom har hon redan haft ögonkladdet.

Nu väntar en hel timme med byggarnas byggare "Byggare Bob".

Själv ska jag roa mig med att betala alla våra underbara räkningar... Hade suttit fint med den där bombvinsten som någon visst var 1 mål ifrån häromdagen.... 24 kr som hade gett närmare miljonen... Det är bara att inse någon har inte tur i spel....

3:an kommer såsmåningom

1:an kom,

2:an kom,

3:an kommer såsmåningom=)

Tänk att mina små gosingar ska bli 3. Alva ska bli storasyster till 2 småsyskon. Lillebror ska bli storebror, han som känns så liten=)

Tatuerad 2-åring

Hemma från jobbet, ledig ett par timmar för att snart bräsa iväg igen. Idag fick barnen vaccinationsspruta nr 2. Sist gick det bra, förutom att det kom ett par tårar från båda två. Lilleman fick jag hålla i allt vad jag kunde, märkligt vad stark en 2- åring kan vara. Men idag fick Dogge ta hela smällen....men vad händer då? Inte ett pip!, inte ett ljud från någon, han misstänker t o m att sköterskan missade att ge dem vaccinet... Hoppas bara att vi klarar oss lika bra som sist, gällande biverkningar. Vill inte bli sjuka nu när det endast är 12 dagar kvar tills vi ska åka=)

Alva tjatade till sig en ring av sköterskan och Adam en...håll i er nu.....en tatuering!!! Gissa om han va stolt när jag kom hem..

Vi saknar dig redan

Söndag och måndag fick vi besök av världens bästa "Gudmor". Eller besök å besök, barnvakt helt enkelt=) Å vad barnen uppskattade detta. Det var ett stolt syskonpar som tog med denna bild till dagis i måndags för att visa vem som skulle komma och hämta dem på kvällen.

Nu har frågan kommit; när kommer Krissan hem nästa gång????

Gissa från vem=)

Vi saknar dig redan!!!! Tack än en gång för hjälpen!!!

Fröken NOLL Tolerans

Har precis kommit hem efter en sväng till Hultsfred för att skaffa pass. Efter lite kamp mot klockan och en förvirrad 2-barns morsa som glömde pengarna hemma ordnade det sig bra till slut. Utanför polisen såg det ganska mörkt ut, trodde först att vi ännu en gång tagit fel på öppettiderna, men in kom vi. Vad vi möttes av är anledningen till detta inlägg, en sur fågelholk bakom disken som såg helt förstörd ut för att det kom in en småbarnsfamilj.... Hej, hördes det, inget glatt välkomnande hej utan mer hej, va f-n kommer ni för. Notera då att vi var en lugn famil som artigt nog skakade av all snö om fötterna innan vi traskade in.
-Vi ska fixa pass, sa jag lite försynt.
-Hur många?
-2
-2 vuxna då, antar jag (läs hoppas jag1)
-1 vuxen och 1 barn
-Bilagan har ni väl INTE med er, muttrade fågelholken
Så j-vla skönt att sträcka fram det ifyllda pappret under näsan på henne.
Adam var så duktig, stod helt stilla så vi kunde mäta honom utan minsta problem, klättrade upp och satte sig så snällt på stolen utan ett minsta pip.
Pipet kom däremot från Fröken NOLL tolerans...
-Så får ni säga till honom att titta rakt fram, det sitter ett litet märke som mamma kan peka på
Till min stora förtjusning var det ett litet bilklistermärke, tänkte att det här kommer gå smärtfritt. Adam tittade verkligen rak frm utan att vicka på stolen eller peta sig i ansiktet, som annars är ett ganska vanligt beteende hos en 2-åring. 1:a bilden knäpptes av...
- AMEN, suckades det bakom disken.
Hon fullkomligt vred sig på stolen av irritation (stavas det så)
-Han MÅSTE titta i kameran, inte på mig
Bilden framkallades på skärmen och i mina ögon blev kortet riktigt bra.
-HAN måste ha munnen stängd, visst det syns ju inga tänder men den måste vara HELT stängd. Det är mycket viktigt att man är allvarlig på bilden.
Tankarna for genom mitt huvud, vågade inte titta på Daniel för då hade jag brustit ut i ett fullkomligt asgarv. ÄR denna människa sann? Visst underläppen var lite öppen, men hallå det är Adams vanligaste uttryck. Hade lust att kommentera kvinnan bakom kameran. Hon gick in för rollen stenhårt, helt sammanbiten, inte en känsla syntes i ansiktet inte ens en glimta glädje i ögonen...
Hursomhelst tog hon ett kort till som blev helt perfekt. Då var munnen helt stängd. denna kvinna gav verkligen "Noll Tolerans" ett ansikte. Hur kan man stinga efter ett enda kort, när ungen sitter helt stilla utan att bråka... jaja alla har väl en dålig dag ibland, men denna kvinna tog priset, tror fortfarande att det hela var ett skämt. Jag frågar mig om och om igen, finns denna kvinna på riktigt???

Endast katten är vaken

Precis satt mig med en kopp varm te å en gammal kaka som fanns i kylen. Det är alldeles tyst i huset, endast diskmaskinens "tuggande" hörs, å surret från datorn. När man hör sådana tysya ljud ja då är det verkligen tyst i huset. Ibland kan lugnet va rogivande, som när man varit hemma hela dagen å kvällen å hört barnens stimm å precis efter nattningen lagt sig i soffan eller satt sig med en kopp varm te, då njuter man en stund av tystheten. Men dt är något annat att varit borta hela kvällen å kommer hem till ett knäpptyst hus. Det är vid sådana här tillfällen som jag liksom får hejda mig själv för att inte gå in till barnen å väcka dem, be dem komma upp ett tag å bara vara. Kollar man på klockan så är det snart morgon, å känner jag mig själv rätt så kommer jag inte vara pigg imorgon när lilleman vaknar. Men just nu längtar jag.....

Mer rutiner tack!

Precis nu bestämde jag mig för att jag behöver få in fler rutiner i min vardag. Vissa dagar har jag så mycket att göra så jag bara "trampar runt" på ett å samma ställe. Allt som måste göras hinns inte med för att jag helt enkelt har FÖR MYCKET att göra. I slutänden blir det ingenting gjort istället av någon märklig anledning. Jag behöver göra listor helt enkelt på vad som skall göras och när, det låter lite skrämmande för mig som inte riktigt är sådan som person, men jag är beredd att ändra mig=) Hmmm vad ska jag börja med då???

Besök av römoset själv

Vilken underbar dag det har varit idag. Efter några timmars möte på förmiddagen har familjen i stort sett inte gjort något speciellt, förutom att umgås. Ett par utbrott har det varit vid datorn, eftersom vi har en 2-åring nu, å alla som känner 2-åringar vet vad de går för...kan allt, precis allt, surfa vid datorn, spela dataspel, you name it. "Rorri´s" å "Blixten´s" hemsida ska besökas hela tiden å en bil som heter Max.... Utbrottet kom då vi stängde av datorn, ja men när det är römos som står å häckar vi datorn kanske det är dags för både datorn å lilleman att vila... Alva fick va uppe lite längre å såg delar av Robinson innan även hon slocknade. Jag höll på att garva ihjäl mig när det var dags för pristävling.
Alva frågade vem jag hejade på, jag svarade att jag hejade på killen. Då säger ungen; JA jag me för vad gör tjejen? Hon vill ju bara åt den där kycklingen!!!
Det roligaste var att hon fattade inte själv hur roligt det lät. Smågrinar fortfarande åt kommentaren=)

Jag lever inte som jag lär

Nyss hemkommen efter att ha slutat jobbet. Fick en beställning från ICA på vägen hem. Alva ville at jag skulle köpa en "Bilar" tidning som hon ska ge till Adam imorgon när han fyller år. 2 år plutten, var tar tiden vägen.... För att jag skulle veta vilken hon menade, skulle jag hålla utkik efter den tidningen med alla från Kylarköping på framsidan=) Gullungen, tänk att ha Alva som syster. Dessvärre blev det ingen tidning för det var i själva verket en pysselbok, alldeles för svår för lilleman, men hon ska ge Thomas Tåget istället. Traskandes hem fick jag lära mig en läxa eller snarare två.... Fy satan vad kallt det är. Det blir inte direkt bättre av att gå i kylan utan vare sig mössa eller vantar. WHAT??? Är det ens möjligt, hon som tjatar så man blir grå om mössor, halsdukar, dubbla tröjor å vantar... Jo på vägen hem erinrades jag om nyårsafton...den lille sörken som efter 10 min ute stod å viftade med sina små händer...som så fort han kom in sprang till soffan å gömde sig under filten...jag var inte större än den lille sörken ikväll. Å sen till läxa nr 2. På hela vägen hem, hela uppförsbacken hem vände jag mig om flera gånger för det kändes som någon gick efter mig, flåsandes... efter femtioelfte vändningen, småttirriterad, gick det upp för mig att den som flåsade som en hund var ju jag......... Jag vet inte men det kanske är kroppens rop på hjälp.... Mer motion 2010!!!!!

Apelsinsaft någon??

Har precis lagt barnen. Alva somnade som vanligt på 5 min värre med lillsörken... lite ombytta roller faktiskt ifall man ska jämföra deras "sovrutiner" när de var mindre. Adam somnade så fort man la ner honom, aldrig några problem. Alva gungade vi i bilbarnstol mellan hon var 5 å 8 månader. Herregud men vad gör man inte för sina barn. Larv, säger säkert somliga, men jag håller inte med. Inte i Alvas fall=) hon vägrade ta napp, hade precis slutat amma å somnade hon inte efter vällingen så var det omöjligt, faktiskt. Å efterom hon somnade efter ett par sving i bilbarnstolen så fick det bli lösningen. Söva barn samtidigt som man tränade armarna, 2 flugor i 1 helt enkelt. Det var väl pågrund av den erfarenheten som man tvingade på Adam napp redan på BB.....
Väntar på att sambon ska komma hem efter jobbet. Skickade med en liten beställning från ICA...apelsinsaft... Hur konstigt är inte det att man kan få sug efter just apelsinsaft??? Ska tillägga att jag aldrig dricker saft eller vanlig läsk i vanliga fall. Men nu vattnas det i munnen när jag ser ett stort glas apelsinsaft med isbitar i framför mig.
Var det vår bil jag hörde nu=)

All Inclusive- Yes please

ÄNTLIGEN ska vi få vår efterlängtade utlandssemester!!!! Vad jag längtar. Tis 2 feb åker vi till Teneriffa med All Inclusive. Värmen å vädret går väl inte att jämföra med Thailand men Teneriffa passar vår familj bättre i dagsläget. Har aldrig åkt med All Inclusive förut så bara det är något att längta efter. Det är klart man vill ha sol å bad, absolut, men en sak som jag längtar lika mycket efter som värmen är att slippa vardagssysslor som matlagning å disk. Bara gå från bordet när man ätit utan att behöva tänka på vad man ska äta nästa gång. Det är vad jag kallar semester.

Vägbulan själv

Familjen som gillar sovmorgon, det är vi det. Vaknade av lilleman som ropade innifrån sängen vid 9.20, en helt okej tid att gå upp. Ligger å värmer mig i soffan å funderar över frukosten.... Adam parkerar bil efter bil på soffbordet, att han aldrig får nog...hehe
Emellanåt pekar han på mina ben med bilen viftandes i handen. Jag vet vad jag ska göra, värre var det första gången. Varje gång man lägger sig i soffan är handen med bilen där. Det är dags för min uppgift; agera backe för bilarna, dvs ligga med böjda ben så bil efter bil kan köra backe upp...och backe ner....Undra ifall det finns någon typ av bilbana som han kan få nu när 2-årsdagen närmar sig, bara 5 dagar kvar!!!

Uppdatering utan dess like

Å så var det redan januari och ett nytt år. Vet inte riktigt var jag ska börja...har man inte uppdaterat på nästan två månader så finns det en hel del att berätta. Samtidigt som man faktiskt på två månader redan har glömt småsaker som händer varje dag...kanske är det därför jag verkligen vill uppdatera här, för min skull, så man inte glömmer bort. När vi väntade Alva vet jag att jag tänkte; Jag kommer att komma ihåg precis allt, doften av liten nyfödd Gruffe, första gången hon åt vanlig mat, första gången hon tog sina första steg, första dagen på dagis...Ja dessa saker kommer man förhoppningsvis alltid komma ihåg MEN det händer ju så mycket mer, små små saker i vardagen som förgyller hela ens tillvaro, saker som är så lätt att glömma. Därför har jag bestämt mig för att uppdatera ofta, ofta. För har man som vi flera små liv att följa så behöver man skriva ner saker för att komma ihåg. Lilleman t ex är ju inne i min absolut favorit trotsålder, INTE. Nästan varje gång det sak bytas kläder är en fajt, eftersom allt ska göras själv, precis ALLT. Det ska alltid kastas ner ytterkläder för trappen, bara för att Adam bestämmer det. Nääää är favoritordet, pappa favoritpersonen. Ja ni förstår att vi har våra små bråk lilleman å jag. För att ta ett exempel kan vi nämna nyår som firades ihop med ett par av våra allra bästa vänner; Ronja och Andreas. Tro det eller ej så orkade barnen vara uppe vid tolvslaget utan problem. När 2010 närmade sig gick vi ut för att smälla de inhandlade raketerna=) bar det är en historia för sig, he he. men ialla fall när vi skulle gå ut så vägrade en viss liten kille ta på sig vantar... Jag tänkte att 10 min ute i kylan dör man inte av så han kan få känna hur det känns utan vantar.... Mycket riktigt, efter raketerna var avfyrade stod en liten sörk å viftade med händerna stortjutandes... Vi gick in å lilleman sprang till soffan å la sig. jag stoppade om honom å lindade in de små händerna i filten. Frågade om han frös om händerna, varpå han nickade, snyftandes. Då kanske du också föstår att du nästa gång tar på dig vantarna. Nickandes rullade han över å la sig på sidan, ännu en tänkte han. Det är mest synd om mig i hela hela världen.


En som vet hur man klär sig....

......å en som snart kommer känna hur man bör klä sig