Jag lever inte som jag lär

Nyss hemkommen efter att ha slutat jobbet. Fick en beställning från ICA på vägen hem. Alva ville at jag skulle köpa en "Bilar" tidning som hon ska ge till Adam imorgon när han fyller år. 2 år plutten, var tar tiden vägen.... För att jag skulle veta vilken hon menade, skulle jag hålla utkik efter den tidningen med alla från Kylarköping på framsidan=) Gullungen, tänk att ha Alva som syster. Dessvärre blev det ingen tidning för det var i själva verket en pysselbok, alldeles för svår för lilleman, men hon ska ge Thomas Tåget istället. Traskandes hem fick jag lära mig en läxa eller snarare två.... Fy satan vad kallt det är. Det blir inte direkt bättre av att gå i kylan utan vare sig mössa eller vantar. WHAT??? Är det ens möjligt, hon som tjatar så man blir grå om mössor, halsdukar, dubbla tröjor å vantar... Jo på vägen hem erinrades jag om nyårsafton...den lille sörken som efter 10 min ute stod å viftade med sina små händer...som så fort han kom in sprang till soffan å gömde sig under filten...jag var inte större än den lille sörken ikväll. Å sen till läxa nr 2. På hela vägen hem, hela uppförsbacken hem vände jag mig om flera gånger för det kändes som någon gick efter mig, flåsandes... efter femtioelfte vändningen, småttirriterad, gick det upp för mig att den som flåsade som en hund var ju jag......... Jag vet inte men det kanske är kroppens rop på hjälp.... Mer motion 2010!!!!!