41+1

Det börjar kännas som att jag har varit med om detta en gång förut. Den här ständiga väntan, väntan och förhoppningen om att det ska dra igång snart. Även barnen börjar ju undra när det ska kommma en bebis egentligen. Lite svårt att förklara, ge något vettigt svar. Hur bekvämt kan det egentligen vara inne i min mage??? Känner lite oro för att jag inte har någon som helst ork. Hur ska jag orka med en förlossning när jag knappt orkar göra något om dagarna?? Samtidigt som det känns som då jag gick över med Adam är det mycket som är annorlunda. Värmen för att nämna en sak. När jag gick över med Adam var det så många högtidsdagar så det gick ändå ganska fort. Julafton, Nyårsafton en del födelsedagar.... Födelsedagar är det nu med men vi längtar sååååå efter vår lilla bebis. Jag har trott hela tiden att det är en liten tjej men ju fler dagar jag går över börjar det som sagt påminnas allt mer om när jag väntade Adam. Kom ut nu lille vän. Du kommer få det så mycket bättre utanför magen.